Att prioritera ett flak öl, före....

Med nya hjärtat.....

...mot nya mål

Fattigbonddräng har som nämnts tidigare en begränsad tillgång till nya pengar (lön) varje månad. En realitet som han fått lära sig att leva efter. Inte för att det går någon nöd på honom, han lever ett numera bekvämt, tryggt och alldeles underbart liv. Men det har inte alltid varit så. En hög försörjningsbörda och allt för mycket jobb var tidigare en självklar vardaglighet. Även om han inte förstod skillnaden förut, när allting bara rullade på. Han behövde komma fram till ett vägskäl, där han kunde ta av sig den tyngande ryggsäcken. Lägga ner den och lämna den i dikeskanten. Sedan fortsätta vandringen på en ny väg med mycket lättare steg. Vart vägen leder kan han inte veta, men man kan ana att den leder in i en rikare framtid, och ett lyckligare liv.

När han går där på den nyinslagna vägen, händer det att han förundras över hur flera av hans medmänniskor prioriterar. Ibland är det människor som står honom nära, ibland personer i bekantskapskretsen eller till och med långt utanför den. Oftast är det personer som av olika anledningar inte har något arbete eller har slutat studera. Det för ju med sig den olyckliga omständigheten att inkomsterna är väldigt små. Det rör sig om A-kassa för de som haft turen att ha haft ett jobb, men flertalet hankar sig fram med aktivitetsstöd.(socialbidrag). Även långtidssjukskrivna och de som kallas fattigpensionärer brukar stämma upp i klagokören. Dessa människor befinner sig i en utsatt ekonomisk situation som inte kan vara lätt att få ihop varje månad. Fattigbonddräng har full förståelse för det, men det är heller inte så sällan man hör hur de beklagar sig över att hyran är för hög, maten för dyr och bensinpriset en katastrof. Det finns inga pengar till barnens kläder och pengarna räcker inte till det allra nödvändigaste och de har aldrig råd med att unna sig någonting. Samtidigt är det ofta (inte alltid)   som jag ser att dessa människor har råd att använda sina begränsade pengar, som de oftast har fått av samhället. Till att köpa cigaretter och snus, öl vin och sprit. Man har råd att gå ut på krogen 2-3 gånger i månaden och gärna ta taxi hem framåt morgonkröken. Samtidigt har man inte "råd" att ge barnen mat och köpa kläder till dem! Inte byta olja på bilen, för man köpte ett flak öl istället! Jag känner mig som en liten rumpnisse som frågar.

VAFFO GÖR DI PÅ DETTA VISET? 

Borde de inte prioritera lite annorlunda. Bara en liten förändring av vad de lägger pengar på skulle göra så mycket i bättre livskvalitet och öka möjligheten att ta sig ur sin situation. Eller åtminstone förbättra den. Men det verkar faktiskt inte som alla vill det.

Vaffo då då?

Fattigbonddräng har vid ett tillfälle (förra året) erbjudit en person med aktivitetsstöd lite jobb under 2-3 månader, dels för att kunna ta lite mer ledigt själv. Samtidigt som personen i fråga kunde känna sig behövd, tjäna egna pengar och skapa lite kontakter osv.... Men Fattigbonddräng kan ju inte erbjuda högre lön än vad han tar ut själv (dock enligt avtal). så det gick väl ungefär jämt ut med bidraget som kunde inkasseras utan krav om motprestation. Så personen i fråga var därmed inte intresserad....

Vilka slutsatser kan man då göra av ovanstående? Är aktivitetsstöden för höga? Det kan verka så för hur kan man annars ha råd att tacka nej till jobb? Även om det bara rörde sig om några månader. Hur kan man ha råd till cigarretter och alkohol om bidragen är så små? Såna saker kan Fattigbonddräng fundera på där han vandrar fram längs livets väg.

Innan kommentarsfältet fylls med inlägg om alla som verkligen har det eländigt. Det är de personer i andra och tredje stycket som jag inte tycker borde ha rätt att klaga, även om det är de som oftast skriker högst.  Och Fattigbonddräng har inget emot att de använder sina "fådda" pengar hur f-n de vill. Även om en viss tacksamhet mot samhället vore klädsamt. Men han tycker att de får stå för sina val. De ska inte skylla på någon annan, politiker, företag eller gud fader själv.

Oj då! Det blev nästan lite religiöst så där på söndagen. Fastän Fattigbonddräng lämnat kyrkan sedan länge.
Glöm inte bort mor idag, det är visst hennes dag.
// Fattigbonddräng