Norska skatteetaten finansierar en ny gräsklippare

Fattigbonddrängs gamla trotjänare till gräsklippare har gett upp. Eller Fattigbonddräng har gett upp att lappa och laga på den. Den har funnits i Fattigbonddrängs liv sedan 2008 och kostade då den hisnande summan av 1 995:- kronor. Nu var den dock i sådant skick, efter lång och trogen tjänst, att den utgjorde en fara för allt och alla som uppehöll sig i närheten av den när den var igång. 

Och igång var den, den har alltid startat på första rycket och sedan gått och gått, det första som egentligen slutade att fungera var avstängningen. Detta löstes på praktiskt bonnavis med en träpinne av exakt utmätt längd, som användes till att lossa tändhatten från tändstiftet, vilket fick gräsklippningsmaskinen att tappa gnistan och ge upp vidare framfart. Ett mycket effektivt och lyckat arrangemang. Efterhand som årens slitage satt sina spår har det bultats fast diverse lösa delar, startsnöret har knutits ihop där det slitits som mest och gått av. Det har använts silvertejp, ståltråd och plastlock i bästa gör det själv anda. Det som inte används av alla bonddrängars vanliga sätt att tillfälligt laga något permanent, har varit balasnören. Däremot har buntband fått rycka in som värdig ersättare. Men nu gick det inte längre.... alla Fattigbonddrängs fullagningsknep var till ända. Motorn och chassit hade liksom gett upp sitt förhållande och skilsmässan blev därmed allt mer oundviklig. Det finns inget kvar som går att fästa eller hålla fast i. Dessutom som nämnts i början livsfarligt, motorn startar ju lika gärna som tidigare , men när det inte går att få fast den i chassit så riskerar den komma farandes i vilken riktning som helst och med sin kniv hotande allt i dess väg. Det är nu inte bara motorn och chassits förhållande som är över. Även Fattigbonddräng har insett att vi kommit till slutet av vårt förhållande. Gräsklipparmaskinen har nu fått göra den sista resan till kommunens återvinningsstation, sorterad som metallskrot enligt personal på plats.

Det är nu som norska skatteetaten gör sin entré. Fattigbonddräng har ju en del norska aktier i sina portföljer. Dessa delar ut en del pengar och från dessa dras det skatt både här och där.... 

Fattigbonddräng har ägnat uppskattningsvis en timme totalt till att undersöka hur man kan få tillbaka lite av den källskatt som initialt dras av. Det är en del att hålla reda på, men inget som borde avskräcka någon till att återfå det som rätteligen tillhör en själv. Fattigbonddräng skickade iväg en sådan ansökan redan den 8 februari och tänkte att det här kommer att ta tid innan våra norska grannar hör av sig. Men de jobbar tydligen på ordentligt på andra sidan gränsen och redan 25e mars kom beslut om "Approved application for refund whitholding tax 2021". Ja de pratar tydligen engelska även i Norge. 

Fattigbonddräng beviljades återbetalning med den fantastiska summan 1 970,46 NOK. vilket blev hela 2057,27 SEK efter växling. En helt ok timlön.

Fattigbonddräng behövde ju som meddelats en ny gräsklippningsmaskin, och det införskaffades en sådan för det fasala priset 1 999:- kronor. En prisökning med 4:- kr på 14 år känns överkomligt, och inflationen har ännu inte fått grepp om gräsklippningsmaskiner tydligen. Håller den tio år kommer Fattigbonddräng vara mer än nöjd. Pengarna från norska skatteetaten räckte även till den olja som motorn tydligen var beroende av för att fungera någorlunda som smort.

Visst är det trevligt när utdelningar kan täcka kostnader för nödvändiga återinvesteringar?

Nää, det blev ingen sån här nu heller.

//Fattigbonddräng