onsdag 16 juli 2014

Utdelning i blåbärsskogen.


Blåa vitaminer!
En i veckan ledig förmiddag användes till att packa ner lite fika, hinkar och byttor samt mygghatten och köra till skogs. Sambon var med som sällskap och som hjälpreda. Eller snarare är det nog Fattigbonddräng som följde med sambon för att införskaffa årets behov av det blåa skogsguldet. Ibland plockar vi i närheten av varann och  småpratar om livets viktigheter, ibland bara njuter vi av tystnaden och naturen. Man kan nästa höra tystnaden korta stunder. Dessa expeditioner har blivit något av en årligt återkommande tradition. Allt enligt principen en gång ingen gång, två gånger är lika med tradition. Det har blivit mer än två gånger kan tilläggas....tror jag. Vad det ger i pengar, har jag ingen aning om. Men en liten slant blir det nog. Den stora vinsten är nog ändå naturupplevelsen.
Efter tre till fyra timmars plockande, hade vi fått ihop till vårt behov av bär. Dessa ska syltas, frysas in till kommande pajer och andra godsaker. Men det allra bästa och godaste sättet att avnjuta dessa bär är nyplockade i en tallrik med mjölk och så strösocker på det. Det är ett riktigt hallelujamoment på drängakökets bord. Hade det inte varit för att han gått ur svenska kyrkan, kan man tro att han är snudd på  religiös vid dylika tillfällen.
Fattigbonddräng blir alltid lika glatt överraskad av hur fridfullt och rent av meditativt det är att krypa runt bland blåbärsriset och plocka dessa bär. Även när tillgången på bär som i år inte är i närheten av rekord stor. Utan snarare en bit under medel. Man kan jämföra det med sänkt utdelning. Så för att få ihop årsbehovet, får man helt enkelt ynnesten att tillbringa lite längre tid i skog och mark. Njuta av fågelsång och vinden som smeker runt i trädtopparna. Inte ens myggen var hungriga!
Den är inte dum den där allemansrätten! Det är nog en av de finaste rättigheter vi har i vårt land, att få ströva omkring i skog och mark. Vandra i fjäll, och färdas över och i vatten. Helt gratis, vi kan dessutom ta för oss av naturens stora skafferi. Bär, svampar även kottar är tillåtet att plocka hem. Dessa funkar alldeles utmärkt som grillkol, ja listan kan göras, om inte oändlig så i alla fall väldigt lång. Här finns massor av pengar att spara, på att slippa köpa i affärer. Dessutom till betydligt bättre kvalité. Det enda som krävs av oss är att visa hänsyn och använda sunt förnuft. Självklarheter för de flesta men tyvärr inte alla.

snyltgäst
Det leder in mig på en händelse som jag hörde om en Romsk kvinna,  (Nej det är inte tänkt som en främlingsfientlig berättelse, utan snarare ett bevis på hur svårt det kan vara för människor som inte fötts in i vår allemansrätt att förstå den, eller vilja försöka förstå den). En mamma stod i köket i sitt hus och slängde ett öga ut genom fönstret. Det vätte mot (heter det så, på svenska?) familjens köksträdgård som de har placerat precis innanför tomtgränsen, som är tydligt markerad mellan trottoar och tomt med ett litet staket. Där mitt i trädgårdslandet stod en främmande kvinna och plockade upp lök och morötter och la i en medhavd korg. Mamman i huset for ut och undrade upprört vad den främmande kvinnan höll på med. Vem hade inte gjort det, förresten? Den romska kvinnan svarade "allemansrätt, allemansrätt".... Det var visst tredje gången samma kvinna polisanmäldes för samma sak och i samma bostadsområde. Så det är tydligen inte helt lätt att förstå sig på det där med allemansrätten.
I Fattigbonddrängs trädgårdsland huserar en annan snyltare, nämligen snigeln, En är dock att underdriva på det grövsta, de är tusentals.... och vi går en ojämn kamp mot dem sambon och jag. Jag är dock övertygad om att vi vinner fram i december-januari någon gång. Det är bra att tänka långsiktigt, inte bara vid aktie köp.

Har ni nu möjlighet så ta er ut i naturen och ta för er av godsakerna, men glöm inte att det även finns skyldigheter när man hälsar på i skog och mark. Skräpa inte ner och förstör inget så kan vi alla fortsätta njuta av naturen. Och undvik andras trädgårdar och sådda marker. Även gräsvallar är sådda! Lämna platser ni besöker som ni fann dem, eller finare. Tänk om alla gjorde det, det är en Fattigbonddrängsutopi!
// Fattigbonddräng


10 kommentarer:

  1. Det här är inte heller tänkt som en främlingsfientlig kommentar men jag tror att den romska kvinnan inte riktigt VILL förstå eftersom långvarig hunger är en plågsam känsla. Sorgligt men sant. Jag hoppas att Rumänien tar sitt ansvar snart för nu börjar situation bli ohållbar, i alla fall här i Stockholm.

    För övrigt låter det som att du har ett härligt liv, trots sniglarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att man förstår fel en gång är väl ok, och som sagt en gång ingen gång två gånger tradition. I det här fallet var det nog inte hungern som drev på, då personen har försörjningsstöd mm. Det skulle vara väldigt bra om alla länder tog hand om sina invånare, men med någon form av krav på motprestation.
      Du har även rätt om Fattigbonddrängs liv, det alldeles utomordentligt härligt, och han har nog blivit bättre på att njuta av de små vardagliga guldkornen nu i hans "nya" liv. Vilket är en stor del av hur man mår. Och sniglarna är ju knappt ens ett problem, bara de håller sig borta från trädgårdslandet....

      Radera
    2. Aha, då verkar det helt enkelt bero på ignorans om man fortsätter att gå och plocka av det som andra sått. Och motprestation är något som verkar ha strukits helt från listan nu för tiden. Jag har väldigt svårt för människor som inte vill ta eget ansvar utan förväntar sig att någon annan ska servera dem allt. Oavsett nationalitet bör jag kanske tillägga innan någon drar koppling till det ovan nämnda fallet.

      Radera
    3. Vet du Snålcoachen, jag tror att det snarare nu mer än tidigare krävs motprestationer. Tidsandan att göra rätt för sig och att inte utan skambeläggning ta emot pengar ur bidragssystemen är stark bland folk. De som innan de fattar hur jag finansierar min livsstil tror att jag lever på samhället...deras bemötande är stenhårt och starkt föraktande. Avundsjukan på "tränga sig före i kön till pengar" (ett uttalande som jag hört om mig själv) är stor, i synnerhet bland dem som betalar höga skatter på sin inkomst. Jag har fått höra väsanden om att det är dags att ta ansvar och det av relativt okända människor. Ilskan kokar inom folk! Med det sagt menar jag absolut inte att förta det du skrev! Motprestationer behövs, för både betalarnas skull och för att fortsatt bemöta mottagare som vuxna (som innebär eget ansvar) och inte som barn (utan ansvar för sitt uppehälle).

      Eva

      Radera
    4. Snålcoatchen
      Ignorans var ordet, sa Bull. Det tråkiga är att det inte verkar hjälpa ens med lagens långa arm.

      Eva
      Vilka motprestationer krävs för att få rätt till försörjningsstöd. Det är ju tråkigt om du blir orättvist bemött av folk som inte vet hur du lever eller på vad. För många är det nog provocerande, när man inte faller in i ramen för hur alla andra gör. Fattigbonddräng faller nog väldigt långt utanför den där ramen, men det bryr han sig inte om ett dugg. Inte vad folk tycker heller, det viktiga är väl vad man tycker och vet själv? Motprestationer tror han är nödvändiga, om inte människor ska bli allt för passiviserade.

      Radera
    5. Vad jag menade med att motprestationer numera kanske är mer aktuella är den allmänna samhällsandan kring det hela. Talet om arbetslinjen har påverkat folk mycket. Själva attityden leder till att motprestationer blir mer accepterade som "vapen" mot fusk och ansvarslöshet. Vissa kommuner (men inte många tror jag) har ju infört vissa sysselsättningskrav för försörjningsstöd. Ett steg i rätt riktning.

      Det som bekymrar mig är attityden bakom. Befarar att det är mer ilska, avundsjuka och skambeläggnande bakom än det borde vara. Det borde ju bara vara en självklarhet att utan skuldkänslor förvänta sig ansvar och lägga detta ansvar på dem som ska ta det. Det känns svenskt på det negativa sättet att vilja vara så generös mot "stackare" och samtidigt skambelägga. Som om det i slutändan mer handlar om givarens/skattebetalarnas/röstberättigades tillfälliga känslor i allt och inte förmåga att se läget som det verkligen är och svara an mot en annan vuxen (även om det beteer sig som barn) på ett vuxet sätt.

      Jag har personligen aldrig fattat varför så många lärare i skolan har så mycket skuldkänslor inför sina elever att de inte kan förvänta sig ansvar från dem utan tillåter "allt"- för att bli omtyckta? Det är självupptagenhet och inte omsorg. På samma sätt kan det finnas ouppklarade saker mellan givare och tagare i andra sammanhang. Detta skambeläggande verkar vara omvänt dåligt samvete, avundsjuka eller maktlöshet. Det tyder dock på ett engagemang vilket är lovande. Att ge allmosor utan krav och med självgodhet är att köpa sig fri från engagemang, ibland dyrt (då uppstår vrede kanske). Då är det lättare att fortsätta ge men mindre (som det är nu med regerande politik som inte är moderat enligt min mening utan socialdemokratisk men med moderat (dålig) anpassning). Det är samma brist på engagemang. Har förstås inte lösningen på detta!

      Detta med vad man själv tycker, att det är det viktigaste osv. Ja, jag har levt så i hela mitt liv (är 40 år) men har märkt att det blir svårare att som kvinna i min ålder utan vilja till familjebildning att leva som jag gör. Det är svårt att bli tagen på allvar, människors bild av en blir felaktig eller onödigt negativ. Jag om någon har verkligen stått pall för omgivningens tryck sedan barndomen och vant mig vid stor respekt för min person och gått mina egna vägar men nu när det påverkar livet mer och mer negativt, t ex lönenivå, syn på ens kompetens, hur allvarligt man kan ta mina ord, vilket förtroende man kan ge mig osv så börjar saker ställas på sin spets! Men orkar och vill inte gå in på detaljer om detta.

      Eva

      Radera
    6. Ja den svenska avundsjukan är inte att leka med. Att skambelägga andra än värre. Oftast kommer väl dessa påhopp från folk som inte mår bra i sig själva, eller känner sig otrygga med sin situation. Sådana människor låter jag inte ta energi från mig längre. Därför är jag nog en besvärlig typ för många. Men det viktiga är att vara ärlig mot sig själv. Och hur man väljer att leva sitt liv, ska ingen annan bry sig om. Så länge man inte gör det på andras bekostnad, men det är väl självklarheter.

      Radera
  2. Tack för den läsningen, som dräng började jag tänka mer på grisarna än romerna.... och att svenska handlare bojkottar/bojkottade danska grisar. Sverige har möjligtvis bättre villkor för djuren än danskarna. Men varför hoppa på dem som nästan är lika bra. Titta på en rad andra länder inom och utom EU. Där är förhållande riktigt"sviniga" men vi (Sverige) fortsätter importera från dessa länder, och till och med mer för att täcka upp för minskad import från Danmark. Varför inte göra tvärt om, och försöka påverka de länder som är sämst på djurskydd. Jag tror att Danmark är tredje bästa land. Eller förenkla för svenska grisproducenter, Axfood gjorde en sådan sak nyligen, kan man hoppas på fler efterföljare?
    Fattigbonddräng känner inte till blåbärstillgången i Ultima Thule, men den är som jag skrev sämre än normalt där han bor. Han bor alltså en bit utanför den stora staden. Men det känns trevligt att ha inspirera till en tur ut i naturen, även om skörden blev dålig. Eva det är naturupplevelsen , som är den stora behållningen, den skörden är alltid rik.

    SvaraRadera
  3. Så du benämner Stockholm som Ultima Thule! Det är väl inte så snällt va? Då kan man ju räkna ut att du förmodligen är långt söderifrån. Måste försvara mig... ;) Är inte stockholmska utan tvättäkta norrländska och grisfarm fanns i samma by där jag växte upp och jag åt alltså lokalt kött (gris,älg, fångad fisk från älv och å) i 20 års tid tills jag flyttade till Stockholm för att studera och "göra mig märkvärdig" som vissa påstod. Blåbär och lingon har jag plockat sedan jag lärde mig gå. Att äta köpt sylt var ovanligt, likaså köpta morötter, sallad, vinbär och potatis. Oj oj, vilket paradis jag lämnat...

    Håller med om (såklart!) att man skulle stödja svensk köttproduktion ännu mer men detta med penningen är ju människan så kär och djuren så långt borta från vardagsverkligheten att folk aldrig behöver bli påminda om att det som är på tallriken faktiskt har varit levande väsen med förmåga att känna och därmed lida. Köttet blir enbart en produkt, en vara som man likt andra varor vill köpa så billigt som möjligt. Kan komma på mig själv att fantisera vad fisken i fiskdisken "känner" (den är ju död!) när jag går förbi och tycker att en vis fisk är så "dyr" att jag överväger att välja en annan. "Här ligger jag till försäljning och du tycker jag är dyr, då ska du veta att jag betalt det högsta priset, mitt liv. Jag är lite mer nydöd än några av mina andra fiskkompisar här, därav priset. Det du betalar är litet i jämförelse och du får något för det - näring. Jag får inte ens tacksamhet från människan, bara kommentarer om hur dyrt mitt kött är." Då kan jag ändå köpa en liten bit och tacka fisken...

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar kalla huvudstaden för fjollträsk, när jag försöker skoja till det. Ultima Thule var mer en koppling till ditt lästips. Idag är det väl inte så märkvärdigt att studera, men det kan variera beroende på kutymen därifrån man kommer. Fattigbonddräng är nog märkvärdig för att han inte studerat så mycket, men det har gått hyfsat bra ändå om han får säga det själv. Och det får han här på sin blogg. Sedan skall det erkännas att det finns ofantliga kunskapsluckor, inom precis alla områden. Ibland lyckas det att fylla på lite kunskap, men inte i den takt han önskar sig .
      Priset på kött,fläsk,fisk etc påverkar Fattigbonddrängs val av inköp något men inte så mycket. Men svenskt prioriteras, han vill gärna gynna näringen.och så umgås han ofta med maten från den föds till den skall dö., och då skall den ha det så bra det bara går att ordna. Det är därför jag vill att man först sätter in bojkotterna mot de värsta uppfödarländerna istället för de som är ganska ok . Sedan kan man gå vidare till näst sämsta.... Det de håller på med nu är inte med tanke på djuren i världen, utan det är röster i val och så penningarna de vill åt populism heter det nog. Egentligen har vi väldigt billig mat i sverige nu för tiden, Jag har för mig att vid början av 1900 talet fick en medel familj lägga en betydligt större andel av inkomsten på mat, än vi gör idag. Somliga nästan allt. ( det kanske kan komma med i ett blogginlägg, ska kolla upp det lite mer i siffror först)
      Dina fiskdiskfantasier var intressanta, på liknande sätt skulle alla tänka igenom sina inköp. Det skulle kunna leda till en hållbarare värld. Med många små steg, kommer man ganska långt med tiden. Tack för att du delar med dig.

      Radera