Panta själva, jag vill inte ha era burkar.

Fattigbonddräng försöker värna om miljön, sin ekonomi och i viss mån även sin hälsa. Detta kan utveckla sig till diverse olika företeelser och handlingar från personen i fråga. En av dessa företeelser är att han använder sig av cykeln för transporter till och från arbetet när det rör sig om sträckor upp till 5-6 km enkel resa. (även vintertid). Eftersom det oftast arbetas så kallade delade pass, blir det således fyra sådana sträckor som avverkas per dag.
På detta vis värnar han om samtliga tre områden som nämns ovan. Det ska ju vara nyttigt att motionera och röra på sig. Cykling får väl räknas till detta även när man inte trampar på som en blådåre hela tiden. Miljön mår visst bra av minskade utsläpp från biltransport, vilket annars är alternativet. Fattigbonddrängs ekonomi mår väldigt bra av att inte behöva köpa bensin till dessa resor. Här kan finnas en något negativ inverkan på BNP, men den får riksdag och regering ta ansvar för. Så jag delegerar den frågan vidare till dem.
Det pantade med den här ide´n är att, Fattigbonddräng kan inte förmå sig att cykla förbi en slängd pantburk eller flaska som ligger i diket. Han stannar, plockar upp den och tar den med hem. Där samlas de i en kasse eller två, innan färd till pantningsstället. Detta genererar inte några större summor med pengar, men man kan se det som en liten utdelning på "cykelaktier". Samt att det med god marginal täcker kostnader för cykelslitaget. Även här mår ju naturen bättre av att slippa dessa aluminiumburkar och plastflaskor som skräpar ner och förfular. Även återvinning av plast och aluminium inte att förglömma. Är Fattigbonddräng ovanligt gnetig av sig? Det får ni gärna tro, och ni kan sluta läsa nu så kan ni fortsätta tro det. Men den verkliga orsaken följer nedan.

Eftersom det här ska försöka att likna en blogg med ekonomi som inriktning, kändes det tvunget att börja inlägget med ovanstående berättelse. Den är förvisso helt sann men nedan kommer själva poängen, med det jag tycker är det absolut viktigaste med att plocka upp dessa flaskor och burkar. Jag har sett människor som kallar sig djurvänner kasta ut burkar från bilfönster, fått dem att vända och plocka upp efter sig. Och förhoppningsvis aldrig göra om det igen. Jag kan nog vara en jobbig fan ibland....Jag skulle även allra ödmjukast be, de eventuella läsare som tittar in här på bloggen att föra informationen vidare. Länka, kopiera, blogga, prata med folk eller på vilket vis ni finner lämpligt. Snälla, snälla upplys människorna om följderna av deras handlande. För om det kan göra så att en enda ko, eller idisslare över huvud taget slipper få sina magar uppskurna från insidan och dö av att förblöda inifrån. Blir inlägget meningsfullt. Jag är så uppgivet trött, ledsen, besviken och förbannad varje gång det inte går att hjälpa ett djur, Istället blir det att, på veterinärens inrådan. Plocka fram bultpistolen och göra lidandet så kort som möjligt. ( Upptäcks det extremt tidigt kan man, om man har tur få med djuret på ordinarie slakt. Men detta är sällsynt).
Detta blir tyvärr allt för ofta följden av dessa slängda burkar. De rullar ner från vägkanterna, med hjälp av blåst, arbetsfordon som klipper vägkanter etc. Hamnar i kanten av en slåttervall, där bonden kommer med slåttermaskinen och hackar sönder burken, eller resterna av den. Bitarna blandas in i grönmassan som läggs i en sträng. Sedan kommer rundbalspressen  och packeterar in alltihop i sådana där fina rundbalar som förskönar landskapsbilden över hela vårt land..... hoppas ironin gick fram? Det är inte snyggt, men effektivt. Eller kommer exakthacken i stället och hackar bitarna ännu mindre, och hela härligheten läggs in i tornsilos eller plansilofack. Varifrån det serveras djuren på foderbordet. En ko äter ganska så glupskt, hon ska ju tugga om maten vid senare tillfälle, och då följer gärna dessa vassa metallbitar med ner i vommen. Där det blandas runt, runt och så upp igen för att tuggas lite igen. Det är inte bara i vommen de här vassa bitarna skär sönder och förstör. Kossan har som de flesta vet fyra magar som var och en gör sin del i nedbrytningen av födan. sedan kommer tarmsystemet om bitarna är så små att de lyckas passera nätmagen. Dessa skärsår går inte att reparera....
Om en kossa fått i sig spik,skruv eller något annat av järn. Finns det en chans att rädda henne. Man stoppar helt enkelt ner en magnet i magen som fångar upp det vassa. Magneten gör att den är för tung att idissla eller att komma vidare i magsystemet. Magsyran etc löser så småningom upp metallen, men magneten ligger kvar och fångar nytt så länge kossan lever. Men aluminium är inte magnetiskt, så det hjälper inte med detta "trick" för att eventuellt rädda kon.
Om någon "idiot" nu måste kasta ut burkar och flaskor längs våra vägar, så gör det i stan. Där plockas de omgående bort med hjälp av renhållningen på gator och torg. Det finns inte här på landet, här får vi städa efter oss själva och alla andra. I staden eller samhällena finns inte så mycket slåtterängar, inte i centrum i alla fall. Så släng era burkar där om ni måste kasta dem genom ett bilfönster. Hoppas polisen ser er, och att det blir böter på det.

Fattigbonddräng såg en viss minskning i detta ofog när panten höjdes från 50 öre till en krona. Men nu är det tillbaka i samma omfattning eller mer. Det kanske kunde hjälpa att chock höja den till 10-15 kronor. Eller varför inte införa en gemensam pant i hela EU, som gäller i alla länder oavsett i vilket land den är inköpt i från början. Det ligger många importerade burkar och skräpar, och det borde vara ett problem i alla EU länder. Eller är det bara vi svenskar som är så pantade? Tänkte lägga ut några avskräckande bilder, men jag vill inte se dem själv här på min blogg. Så ni får försöka tänka er hur det ser ut i magarna på en i övrigt frisk men drabbad ko istället.....

Snälla, låt mig slippa utdelning på dessa cykelaktier. Det är den enda aktie jag önskar mig minskad, helst utebliven utdelning i. Hjälp mig plocka bort dessa burkar från naturen.

// Fattigbonddräng