onsdag 14 januari 2015

Skatteverket har insett det allvarliga läget!

Fattigbonddräng har så gott som varje år en liten brevväxling med vårt älskade skatteverk. Det brukar gå ut på att de vill höja F-skatten fem till tio procent för varje nytt år. Då Fattigbonddräng jobbar så mycket som det finns jobb, och han har inte mage att höja priserna med dessa upp till tio procent. Så blir det till att kontakta handläggarna för att föröka få någon hejd på skattetrycket som är en stor, för att inte säga den största bördan för en drängföretagare. Det brukar se ut så här ungefär.
Det kom ett nytt brev för en tid sedan från skatteverket med nya preliminära F-skatten för 2015. Den var oförändrad! De har helt enkelt tagit ifrån mig glädjen att yrka mina besvär, och gnälla i största allmänhet. Det är nästan så man blir lite besviken, vem ska jag nu beklaga mig för?

Lite extra allt på köpet?
Men det finns något som är bra här, skatteverket har med all önskad tydlighet nu visat att man förstår lantbruksnäringens situation. Det går helt enkelt inte att pressa ut mer av näringen. Det finns inga möjligheter att öka arbetsvolymen. Att bristen på jordbrukspolitik som ger inhemska lantbrukare åtminstone liknande förutsättningar som de deras utländska kollegorna har existerar inte. Utan en politik som bryr sig om hur mycket eller vilka gifter som används i växtodling. Hur djuren föds upp, med hormoner,antibiotika och i en miljö som skulle få länsstyrelserna i Sverige att ge näringsförbud på plats och ställe. Men det gör inget att mat och foder produceras på detta vis. Bara det inte görs i vårt land, det är då det är farligt och oetiskt. Bekämpningsmedel som är förbjudna i EU, används flitigt i bland annat Brasilien. Sverige importerar mycket kött från detta och många fler länder utanför EU. Så att importera dessa varor är helt politiskt korrekt. Att äta dessa produkter innebär ingen som helst risk för hälsan. De är ju producerade i annat and. Endast inhemsk produktion med samma medel är farligt för hälsan. Fattigbonddräng kallar det strutspolitik, något som våra "folkvalda" behärskar till fullo.
När våra egna lantbrukare är utkonkurrerade, och endast importerade produkter finns att tillgå. Hur har de styrande tänkt sig att mätta folket vid en kris, ett krig eller blockad och importen stoppas? Som vanligt tror jag inte de har tänkt. Vadå självförsörjning.....
Att skatteverket nu förstått att de lantliga företagen lider av den uteblivna jordbrukspolitiken är väl kanske att hoppas på för mycket. Men jag vill så gärna tro att fler och fler förstår det allvarliga läget för att citera statsministern. Nu menar han förstås inte inom lantbruket, för det bryr han sig inte om. Han tänker mest på sin egen och regeringens position.
Jag får väl vara nöjd och glad över att inte behöva betala in mer skatt till den där regeringens påfund, det är ju illa som det är ändå!

//Fattigbonddräng

2 kommentarer:

  1. Visst är det lustigt.. Jag är en stackars småföretagare med ett AB (inom "data"). Varje år vi går med vinst så har skatteverket på något outgrundligt sätt hittat nya kunder åt oss som dessutom betalar mer än förra året.

    Bolagsskatt är rätt otäck översatt till en privatperson. Om jag privat undviker att konsumera upp mina pengar på onödiga saker och istället lägger dem på ett sparkonto eller i madrassen så kommer ju inte skatteverket och kräver 20-26% av dessa i slutet av året (än). Hur accepterad skulle en sådan skatt vara?

    Däremot om man som företagare inte slösar bort pengar på dyra leasingbilar, dyra hotellrum, dyra resor och mässor, för hög lön osv, ja, då skall man minsann straffas för detta! (Nåväl, det går att periodisera en del en stund, men ändå!) - Man får liksom en smäll: "Hörru din idiot, varför gjorde du inte slut på pengarna? Suger du ut dina kunder så skall minsann vi också ha en del!"

    Den dag man får kvitta arbetsgivaravgifter mot moms i ett företag som förädlar "ingenting"(möjligen sin utbildning) så kan jag tänka mig att acceptera bolagsskatten också.

    SvaraRadera
  2. Ja det är lustigt, just att det alltid förutsätts att man ska öka omsättningen. Jag vill inte det, jag vill inte växa och anställa människor. Jag skulle inte klara av att bli beroende av hur andra sköter sig, och gör de inte det är det jag får ta smällen.

    Periodiseringsfonder är ett nödvändigt ont ibland, men oftast skjuter man det bara på framtiden. Det gäller att veta vad som väntar företaget några år framöver så man kan lyfta fram dem vid rätt tillfälle.
    Tack för att du läser och kommenterar det inspirerar mig.

    SvaraRadera