 |
| Så stora hittade inte jag! |
Ett sådant görande var i veckan när den äldre halvan kompost skulle grävas om och göras redo för vintern. Det har vuxit lite saker på ytan ibland, som med ojämna mellanrum plockats bort och lagts på "färskare" kompostdelen. Under detta omgrävnings arbetets förlopp, kom det plötsligt fram några fina potatisar, det måste ha kunnat utvecklas knölar under den blast som kortare perioder vuxit upp från bortkastade gröna knölar eller lite större bortskurna bitar. Som sedan på värsta kriminella vis kastats i komposthögen. Detta fastän ingen blomning etc hade givits lov att ske. Fyndet i komposthögen var inte någon småpotatis, utan det var rejäla knölar, en del större än tennisbollar. Alldeles utmärkta primörer av bästa klass. Dessa räckte till Fattigbonddrängs middag för dagen och det blev även lite över till framtida behov.
Fattigbonddräng ser detta som en extra utdelning från trädgårdslandsbolagets ledning, som han tacksamt tar emot. Ibland finns tillgångarna där man minst anar.....
Snart dags att förbereda eftermiddagens ladugårdsbesök. Idag förväntar jag mig flaggning för avbytaren
.........ja och så var det något dop också förstås.
Trevlig helg
//Fattigbonddräng
Ingen dålig utdelning det! - Utdelning som man inte räknat med! Trevligt! :)
SvaraRaderaSka räcka att det finns ett öga på potatisskalet för att det ska kunna bli potatisplanta och sedan potatis. Hört att det var så man gjorde under kriget - skalade potatisen, åt den och planterade skalet. Stämmer det tror du?
Njaej, inte riktigt. Men det behövs ett öga för att det ska bli något alls, sedan tror jag det behövs lite lagrad energi i form av någon del potatis för att dra igång själva tillväxten. Det är väl där plantan tar den första näringen innan den kan ta näring från jorden. Men om man skalar med kniv, och skär tjockt så kanske det funkar, det behövs nog inte så mycket. När jag i min "ungdom" jobbade på trädgårdsmästeri delade vi stora sättpotatis så att de skulle räcka till större arealer. Det funkade bra och är lite i samma anda. Det som förvånar mig mest i mitt fall är att det har inte tillåtits någon blast att växa, utan den har plockaats bort ganska omgående. Men som de sa i filmen jurasic park "naturen finner en väg...." Och ja, trevligt och gott var det!
Radera