Fattigbonddrängs besök i vården.
Inte så att jag köpt värdepapper i något vårdbolag, utan jag besökte vården i hopp om hjälp och lindring av besvär. Tidigt i våras kände Fattigbonddräng smärta i ryggslutet, det drog ner åt ljumsken och mot centerpartiet till. Efter en noggrant utförd egenkontroll kunde latmaskens eventuella krypande helt uteslutas. Så vad kunde det då vara som värkte?
Det beställdes tid för läkarkontroll, inte för att kontrollera läkaren utan för...ja ni fattar. Fattigbonddräng undersöktes av en energisk ung doktor som verkligen ville hjälpa till att hitta orsak till problemet. Det klämdes,kändes, lyssnades och lystes mm. Det skulle även utföras armarna uppåt sträck, knäböj och andra gymnastiska övningar. Den delen var som en dag på jobbet... Armarna uppåt sträck, häng mjölkmaskinen på mjölkledningen. På stället helt om , knäböj ner torka juver och kontrollmjölka. Torka spenarna och sätt på spenkopparna och så upp igen. Dessa övningar var ju inga problem för en dräng, så inga fel kunde upptäckas ens på detta vis. Så vad göra? Herr doktorn skulle konferera med några kollegor och ta prover. Det blev att vandra iväg till nästa hållplats inom vården för provtagning.....
Här blev jag insläppt efter en tids väntan, utan finansiell litteratur i väntrummet!! Vart är vården på väg? Är det här ett prov på landstingens dåliga ekonomiska kontroll ? Det saknas ekonomiska input och referenser.
En mycket trevlig dam tog emot efter en liten stund och skulle sticka mig med en liten, liten tunn nål....alltså jag är van vid sprutorna man ger till korna. Det är nålar det. Det här såg klent ut, så jag påpekade min misstro till hållbarheten. Men om jag bara satt still så skulle inte nålen gå av, sa hon... och den höll. Sen skulle hon fylla fler rör med blod från Fattigbonddräng och då tyckte jag att jag borde få betalt om hon ska ta så mycket. För det var ju säkert på det viset att hon tänkte sälja överskottet till blodbanken.
Inte fick jag något betalt, jag skulle vara glad att de undersökte mig ordentligt så vi fick reda på vad som fattades mig sa hon. Jag opponerade mig genast för här fattades ingenting, jag har ju fått något i ryggen (ont). Det var tydligen roligt för någon syster skrattade lite vid sidan om vid ett annat bord. När jag tittade ditåt fick jag se en kartong med bokmärken, små figurer och lite krimskrams. Nu ska det förhandlas tänkte jag, det blev inga pengar för blodproven men något ska jag ha med mig härifrån.Så jag gjorde dem uppmärksamma på hur snäll och duktig jag varit, så jag förtjänade att få minst ett bokmärke men helst två. Uppenbarligen är jag ingen bra förhandlare....men nu blev jag helt krossad, lådan var till för barn. Landstingets ekonomi var så dålig att de får spara in på allt, så några bokmärke till drängar var inte att tänka på. Och nu var hon klar med proverna så jag släpptes ut utan märken och mycket blodfattigare än innan.....
Efter någon månad när sommaren var här fick jag svar på alla dessa prover. Jag har fått höra att det är fort?? (Inom veterinärvården får vi svar på några minuter, vid långsamma fall kan det behövas en odling över natten. Landstinget borde gå på studiebesök hos en veterinärklinik).
Proverna visade ingenting, så nu skulle det göras en ultraljudsundersökning!
Hjälp de tror att jag är gravid, det är väl då man får gå på sånt? Jag skulle vilja hört konversationen på den läkare konferensen. Men snart började jag inse fördelarna man skulle kunna utnyttja av en sådan sensation. Reklamintäkter, pappakläders kollektioner, böcker och filmrättigheter jag gick en lysande ekonomisk framtid till mötes. Ryggbesvär kan ju förekomma vid graviditet, och inte konstigt att centerpartiet börjat bli oroligt.Så läkarna kanske var på rätt väg ändå. Men förlossningen! eller vad det nu kan heta......"hujedamej"
Efter ytterligare någon månad var det så dags, här skulle skannas. Det här inlägget börjar bli väldigt långt men har jag nu börjat så..... Jag kom in på undersökning direkt, ingen väntetid här. De var nog lite nyfikna på vad de skulle hitta. Upp på bänken och fram med skannern, den sköts av en man som är helt koncentrerad och upptagen av sin maskin. Teknisk analys hela vägen, fundamentala humanistiska intresse syns inte till här. Vi yttrar inte ett ord på en lång stund, han skannar och skannar. Tittar på sin skärm och skannar lite till. Här tänkte jag fråga om han ser om jag är gravid,..men jag lyckas låta bli. Min personkännedom säger att den här mannen är helt humorbefriad, och den brukar ha rätt. Tänk vad jag längtade efter damen i provcentralen....Nu borde även hon släppt till ett bokmärke.
Till slut harklar han sig, utan att titta bort från sin skärm och säger att han kan inte se något onormalt. Inga tumörer eller liknande. Ok det är ju skönt men, vad är det då som gör ont??
Efter nästan fyra månader var det lite tröttsamt med värken. Men visst nu hade centerpartiet gett upp och slutat skicka smärtsignaler till huvudkontoret sedan en tid. Ljumsken var också på upphällningen och sände endast sporadiska rapporter, återstod alltså ryggen. Samt en förlorad karriär som gravid.....men jag är tacksam att slippa få reda på hur en sådan förlossning skulle gått till. Drängsnitt....?
Fram emot hösten, nästan tidig vinter. Kommer brev med besked från skanningen. En helt ny läkare som jag aldrig träffat eller pratat med konstaterade att det inte gick att finna orsaken till mina besvär. Men det påpekades att de hade sett ( känsliga läsare varnas) avföring i tarmen. Håna mig gärna, och jag vet att jag inte studerat på högre läroverk eller universitet. Men vad skulle jag annars ha i den!! förslag någon?. Så här står jag nu, en Fattigbonddräng med avföring i tarmen och värkande rygg. Eller?... det verkar som ryggen sänder värksignaler allt mer sällan dock sänder den fortfarande. Ljumsken och centerpartiet har varit tysta hela hösten. Men tarmen har fortfarande samma innehåll, det fylls även på hela tiden och nu är det snart jul..... Tänk om jag hinner bli helt symtomfri innan jag vet vad det kan vara som gör ont. Ovisshet är det värsta jag vet.
Jag har börjat inse att detta nog är landstingets strategi, vi drar ut på tiden så mycket som möjligt. Ett bra jobb varar länge. Har vi tur så blir patienten frisk av sig själv. Det är väl det som är egenvård. Eller dör han/hon under väntetiden..... operationen lyckades, men patienten dog.
Det är tyvärr så sant som det är sagt... ska man orka vara sjuk, behöver man vara frisk.
Men allt är inte hopplöst inom vården. Så ett stort tack till alla människor som likt unge herr doktorn och damen på labbet kämpar på. De är engagerade och intresserade av det de gör. Och framför allt humanister, det känns tryggt för framtiden. Mer vård i vården.
Men försök hålla er friska, det är det bästa kapital som finns. Utdelningen är fantastisk.
//Fattigbonddräng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar