Borde inte banken nappa på mitt förslag?

Fattigbonddräng har som så många andra människor runt om i världen lån på sitt boende. Det medför att det då och då blir möten med en privatrådgivare på banken. Nästa sådant möte kommer förmodligen att ske i december. Givetvis diskuteras räntor, amortering bindningstider och sådant fundamentalt vad gäller lånets villkor. Det är på det hela ganska trevliga och intressanta möten. Det brukas bjudas på kaffe när fattigbonddräng kommer på besök. Vilket kommer att kräva ett helt eget blogginlägg senare. Detta för att drängens sambo har en helt egen tolkning på innebörden av denna företeelse.  

Tillbaka till saken. Villan i fråga är värderad till lite drygt 1,1 miljon. Då skulden fattigbonddräng har till banken är på 540 tusen, försöker jag alltid hävda att vi borde ha delad vårdnad om detta hus. Vi äger ungefär 50% var av det. Banken har ju pantbrev på sin del. Det logiska då är ju att vi delar på fastighetsavgiften (fastighetsskatten). Jag tänkte börja med den för att senare kunna lägga på om delade renoveringskostnader mm. Men ännu har jag inte lyckats få banken att gå med på det här. Varför nappar inte banken och tar sin del av kostnaderna? Bankkunderna brukar ju få stå för bankens kostnader i tid och otid. Har jag dålig förhandlingsteknik eller vad kan detta bero på? Förslag på taktiska upplägg mottages tacksamt, jag kan till och med sträcka mig till att skippa kaffet. Dock inte gärna....

Har någon lyckats förhandla sig till någon lite udda förmån eller villkor? Ränterabatt har väl snart alla men någon lite rolig grej efterlystes. Det kanske bara är Swedbank som är svårflörtade.Har någon erfarenhet om hur lättflörtade de andra bankerna är?

Trevlig helg! 

// Fattigbonddräng