Kan vi bli för många?

Finns det ett tak för hur många vi kan bli innan systemet brakar ihop fullständigt? När inträffar det i så fall, eller kan alla få vara med? Nej, nej Fattigbonddräng tänker inte på den stora invandringen som varit och fortgår in i landet. Utan på medlemskapet i sparkyrkan. Kollapsar systemet om alla ska leva av passiva inkomster, i huvudsak från aktieutdelningar, som verkar vara den dominerande metoden för att bromsa upp och till slut hoppa av ett avstannat ekorrhjul.

I den lilla världen, där Fattigbonddräng lever och verkar ser det ut som att allt fler lyckas nå sina mål. Den ena efter den andra ekonomibloggaren stämplar ut från lönearbetet för att äga sin tid. Många flyr också landet som allt mer är på väg mot kaos, och lämnar oss fattiga stackare kvar att skotta snö och reda upp i röran. Men även nya medlemmar i sparkyrkan tillkommer i en takt som Fattigbonddräng inte mäktar med att hålla reda på. Nya bloggare vittnar om att de är med på resan mot ekonomisk frihet. Ännu fler nyfrälsta kan man upptäcka i kommentarsfälten och FIRE rörelsen är ett begrepp starkare än klimatkrisen.... nåja. Snart är alla med, och vad händer då? Ska ingen jobba ihop pengar till mina (och alla andras) utdelningar i företagen?

En tanke är att det ser ut så här mest för att Fattigbonddräng söker efter och läser om  likasinnade. De som skriver om aktier, utdelningar och kostnadsminskningar. De som odlar själva, lagar mat från grunden och tänker efter före det konsumeras. Förmodligen även ger upphov till låga klimatavtryck. Många är likt Fattigbonddräng fortfarande kvar i arbetslivet och gnetar på med sitt sparande för att nå sina mål. För inte vill man ta efter slösarna från den mörka sidan, och vara fast i konsumtionsträsket, inga förebilder man direkt söker upp för att läsa om eller lyssna till.
Så räcker det med att vi som sparar på, bidrar till företagens utdelningar. Räcker det med alla som håller på att bygga upp sina pengamaskiner, sedelpressar och guldhönor eller anställer låtsats pigor för att systemet skall bestå för alltid. Räcker det för att täcka upp för alla som redan kommit i mål och alla oss som är på väg?
Knappast, men alla är inte med på idén, de har inte förstått att man kan om man vill. Slösarna är fler än spararna så systemet känns ganska säkert över tid. Det är fler som vill ha allt här och  nu, gärna med lånat kapital, än oss som sett ljuset. Det är fler som tänker att man vet inte om man lever i morgon, vilket visserligen är sant. Men är det en orsak till att inte ta ansvar för sitt eget framtida liv? Oddsen är ändå rätt bra att de flesta av oss har mer än bara morgondagen att se fram emot. För oss som ingår i sparkyrkan ser framtiden betydligt ljusare och trevligare ut än hos förnekarna!

Välkomna in i värmen, vi kan bli många fler. Det svåraste är nog att komma igång, när man väl är igång så kommer det enda som man ångrar vara att man inte började mycket tidigare. Tiden är en viktig faktor, med ränta på ränta effekten som bara blir starkare över tid. Med fler som lär sig av varandras framgångar och misstag så kommer fler att lyckas. Än är inte sista kyrkbänken fullsatt på länge. Eller har du en annan uppfattning ?

//Fattigbonddräng