torsdag 17 december 2015

Tidsbrist snart inget problem


Fattigbonddräng läser som en god lantis en och annan tidskrift som vänder sig till lantbrukare och annat löst folk. En sådan trycksak är tidningen Jordbruksaktuellt som i senaste nummer skriver om det kinesiska företaget Boyalife Group.
I motsatts till den svenska regeringen vill den kinesiska utöka sin livsmedelsproduktion. Detta skall nu Boyalife Group se till att få gjort. Målsättningen är att ta fram en miljon fler mjölkkor per år, men nu skall inte tjurar och kossor inbilla sig att nativiteten skall öka, och det trevliga umgänge som på naturliga vägar föregår den samma. Inte heller insemination kommer att tillämpas.

BoyalifeGroup  är ett företag som fokuserar på stammceller och med hjälp av det sydkoreanska företaget Biotech Research Foundation  skall de nu klona fram dessa kor.
Så nu skall det byggas en kloningsfabrik i kinesiska Tianjin för detta ändamål. Där skall 100 000 kossor odlas fram årligen inledningsvis. Men målet är en miljon på årsbasis.
Detta företag skall nu inte nöja sig med att enbart tillverka mjölkkor utan siktar även in sig mot narkotikahundar, tävlingshästar, sällskapshundar och ....människor när det blir tillåtet. Enligt  Xu Xiaochun på Boyalife finns inget företag som är bättre på just det. Det är just här Fattigbonddräng inser vad företagsnamnet syftar till egentligen. "pojke i liv".
Jag har förstått att utvecklingen förr eller senare skulle tvinga fram etiska regler om att klona människor. Men inte att det redan var dags och dessutom så bråttom. Tänkte mig det i en avlägsen framtid, som jag inte ville vara med om att bevittna.
Men för den stressade moderna människan som springer runt allt snabbare i sina ekorrhjul för att hinna med alla måsten, (ibland kallas det julstress) kan det här vara en lösning. För handen på hjärtat visst har du någon gång önskat att kunna vara på flera ställen samtidigt ibland. Så jag funderar nu på att göra en förbeställning av en kopia på Fattigbonddräng som jag kan skicka iväg på de tråkiga saker som han ibland måste göra även om han inte vill. Men jag vill ha honom i typ 40-50 års åldern och inte börja från början med blöjor och all inlärning, (ja det sista det går ganska fort). Men jag vill ha en mer som en hubbot från serien Äkta människor. Tänk vad jag/vi skulle hinna med!!!

Vart är vi på väg? som Kristian Luuk brukar fråga. Mot vår undergång  svarar Fattigbonddräng redan på tio poängs nivån.

I år spås visst robotdammsugare bli årets julklapp. I en snar framtid kanske en kopia av dig själv ligger i paketet under granen!
//Fattigbonddräng


4 kommentarer:

  1. Tyvärr (?) är utvecklingen svår att stoppa. Jag är fast övertygad om att människan kommer att övervinna döden. Det finns flera möjliga vägar, en är just kloning.

    En garderob med värdkroppar i var persons hus? Kropparna redo att plockas fram när den befintliga är utsliten eller skadas. Problemet att överföra minnena (eller själva hjärnan) blir förmodligen knivigt att lösa, men det är bara en tidsfråga.

    En annan väg är att vi fusioneras med hård- och mjukvara. "I'll be back!" ;-)

    Det är också möjligt att vi lär oss mer om de mekanismer som sätter igång åldrandet och kroppens förfall och finner ett sätt att slå av dem.

    Tror dock inte det vore bra. Om människor inte, eh, "försvinner" eller "byts ut" ser jag ett stagnerande och statiskt samhälle i vardande. Nytt blod, nya idéer...

    Cyborghälsningar

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utvecklingen är svår att stoppa och inte ens önskvärd att stoppa. Men det är valen vi gör som bestämmer vad som ska utvecklas. Bara för att vi kan göra en sak betyder det inte att vi måste.

      En garderob med tomma skal som skall ta över efterhand som man blir utsliten ger ju ingen tidsvinst. Fortfarande bara en Fattigbonddräng i taget. Att sedan överföra just Fattigbonddrängs hjärnkapacitet är nog inte så märkvärdigt men kanske knepigare med övriga befolkningens.

      Fusion med maskin kan ju vara en variant, men även maskiner har den otrevliga ovanan att bli utslitna och behöver reparation eller bytas ut.

      Men om människor aldrig dör mer i en framtid, ska det då vara förbjudet att det föds/tillverkas nya individer, för någonstans finns ett tak på hur många som får plats på planeten.

      Evigt liv är nog inget att eftersträva, att övervinna döden? Det har jag faktiskt gjort en gång redan och det var inte angenämt alls. Jag föddes, men från vad, och från vilket tillstånd? Och "vart är vi på väg" efter vi avslutat våra långa eller korta tid här på jorden? Game over tror jag.

      Varma och mänskliga hälsningar till cyborgen Carolus
      från Fattigbonddräng ;-)


      Radera
    2. Väl skrivet! :-)

      Nej, jag tror inte heller att övervinna döden vore något önskvärt. Fast det kommer förmodligen att finnas extremt mycket pengar att tjäna på det. När de tekniska möjligheterna väl existerar blir det svårt att hålla anden kvar i flaskan, men det betyder inte att man ska låta bli att försöka.

      Min drygt femåriga dotter ställer ofta frågan om var hon fanns och vad hon gjorde när vi berättar om saker vi varit med om innan hon "existerade". Innan jag blev pappa tyckte jag att jag kunde en hel del om saker och ting, men alla hennes frågor om stort och smått har lett till en rejält reviderad självbild... :-)

      "Game over": Där är vi helt eniga!

      Fortfarande humana hälsningar

      Carolus

      Radera
    3. Tack!!

      Det är knepiga frågor det där om var man är före och efter jordelivet. Hur ska man försöka förklara det för ett barn eller någon annan när man inte har en susning själv?

      Det hade varit lättare om man var religiös, men så lätt kommer inte Fattigbonddräng undan.

      Trevlig Helg

      Radera