måndag 17 november 2014

Tandläkarbesök = kostnadsbesparing

Med ett intervall på 12-18 månader besöker Fattigbonddräng tandvården, för att låta tänderna genomgå en besiktning. Det var ett sådant besök nyligen och som vanligt fick en del pengar byta ägare när det väl var genomfört.

Det ska inte överdrivas med Fattigbonddrängs försök att hålla tandtrollen borta, men han gör tappra insatser med både tandborste och tandtråd. Det hade börjat gå åt allt mer tandtråd den senaste månaden, det var som om det satt en avbitartång mellan ett par av tänderna. Så fort man kom in mellan tänderna med tråden så "katchong" gick den av. Eller trasades upp och någon del fastnade,  bråkade och ville inte komma loss utan en hel massa övertalningsförsök. Vilket gav vid handen att man fick ta en ny bit tråd ett antal gånger innan ett tillfredsställande resultat kunde konstateras.

 Så när tandhygienisten  frågade om det varit några problem, så fick hon till svar att Fattigbonddräng snart inte har råd med att använda tandtråd längre. För tänderna vill inte ha den behandlingen utan klipper av tråden med omedelbar verkan, och tandtråd har nu blivit en tung utgiftspost för en Fattigbonddräng.
Nu trodde hon ( tandhygienisten ) inte att det var en så betungande utgift, men att hon skulle se om det var något galet med de till tandtråd så avogt inställda tänderna.
"Den som söker finner", brukar det ju heta i lite mer religiösa kretsar. Så blev det även denna gången, gamla synder hade gjort sig påminda. En gammal lagning från fornstora dagar hade givit upp och satt lite löst, varpå en vass kant agerade trådavklippningsmaskin.
"Tosingar har alltid tur", är ett annat välkänt ordstäv. En patient hade lämnat återbud på sin tid hos tandläkaren i rummet intill, så den tiden kunde jag ta och få lagningen utbytt med en gång. Tandhygienister får ju inte borra och ha sig med patienterna, så det blev till att byta rum och personal.... Men nu sparade jag in en resa på att slippa komma på återbesök och dagen var ju ändå förstörd eftersom jag behövt söka upp bebodda trakter.
När allt var lagat, fixat och de inblandade kände sig nöjda med resultatet. kommer det tråkiga med denna typ av besök, nämligen betalningen. Det är ju inte direkt billigt hos tandläkaren, men alternativet skrämmer än så mycket mer. Och kostnaden får jag snart igen på minskande inköp av tandtråd. Snart är väl lite optimistiskt, men ändå....

Det är visst en ny vecka nu igen....var kommer de ifrån hela tiden?
//Fattigbonddräng

3 kommentarer:

  1. Oh no! En av mina skräckutgifter... Jag skulle ligga sömnlös över en tandläkarräkning. Inte för att jag inte har råd att betala den utan för att det inte finns någon tråkigare utgift (tätt följd av trasig kyl/frys/tvättmaskin...). Tandläkaren toppar listan med tanke på att jag dessutom betalar för obehag och en vidrig upplevelse.

    Dessutom har jag faktiskt fått en kallelse...den hänger på kylen och jag funderar starkt på att boka om tiden. Jag kan tänka mig en onsdag i...maj kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rolig utgift är det förstås inte, men jag försöker se det som att jag investerar i mig själv..... och att slöseriet med tandtråd upphört.
      Du kanske kan be om att få lite helium vid nästa besök... ; )

      Radera
    2. Haha. En gång var jag tvungen att dra en visdomstand. Det gick inte så bra eftersom det visade sig att jag inte var någon vidare medgörlig patient när tången åkte fram. Tandläkaren petade i mig Stesolid (mitt enda möte någonsin med narkotikaklassade preparat) och då var det plötsligt inga problem alls. Jag fnissade hysteriskt genom hela tandutdragningen...

      Radera