När kvinnan i mitt liv lyssnar för mycket på mig, ges ingen tröst.

Fattigbonddräng jinxade  utvecklingen på portföljen i förra inlägget här på bloggen. Tanken infanns sig redan när det skrevs att nu blir det nog åka av i den svartmarkerade utförsbacken som heter värdeminskning. Så blev det naturligtvis också, den senaste veckan har ett sexsiffrigt belopp lämnat Fattigbonddrängs tillgångar på pappret, ja eller skärmen för att vara korrekt. 

Det är naturligtvis inte lika trevligt som när siffrorna ökar, det är rent av väldigt synd om Fattigbonddräng som drabbas av Mr Markets ogillande och straffas så hårt av oklar anledning. Inte har väl Fattigbonddräng gjort något fel. Vi, män speciellt, är ju känslostyrda varelser och har ju väldigt nära till vårt inre liv.

Så när nu denna tunga börda drabbade en Fattigbonddräng, och det behövdes lite tröstande ord, samt lite förståelse och extra gullande när detta elände översköljt Fattigbonddräng. Söktes naturligtvis tröst hos den person som ska stå som allra närmast. Lovat trohet i nöd och lust, och leva som ett. 

Fattigbonddräng lättade sitt hjärta för denna kvinna och förklarade hur otroligt mycket fattigare en Fattigbonddräng tydligen kunde bli på bara någon vecka och hur fruktansvärt synd det naturligtvis är om Fattigbonddräng. Inväntade svar med tröstande innehåll och pjoskande medlidande i en så svår tid....

Men, nu är ju tydligen kvinnor mer praktiska i sitt tänkande och inte lika emotionella som vi män som till stor del styrs av våra känslor

Så det blev inget gullande eller pjoskande alls. Inte det minsta medlidande gick att ana eller se en antydan av hos henne.

Hon frågade bara om jag sålt nått? När så inte var fallet, så konstaterade hon bara att då har du ju inte förlorat något heller... Det har tydligen hennes ekonomi coach lärt henne. För att spä på eländet i det känslosamma tillstånd som råder, säger hon dessutom att det är Fattigbonddräng som är den där coachen. 

Varför har hon lyssnat på sånt, och behöver hon ta fram det just nu? Sådan fakta hjälper ju inte när det känns som sju svåra år och åtta bedrövelser. Det där gäller väl bara alla andra och absolut inte en stackars Fattigbonddräng som snart behöver samla pantburkar för att få ihop ekonomin. Eller vänta lite, det görs ju redan så inte ens det kan förbättra situationen....

Den andra kvinnan i Fattigbonddrängs liv har däremot förstått situationen bättre. Hon kom till undsättning och tröstade Fattigbonddräng med att redan den 26e september passera förra årets utdelningsnivå. Det är sånt pjoskande som hjälper när nöden är som störst. Det ger hopp om att kunna betala även framtida kostnader för en stackars Fattigbonddrängs liv, även en pragmatisk fru får åka med på den resan.

Nu avslutar vi den här månaden och är beredda med popcornen när landets dyraste dagis ska försöka bilda en regering som ska vara ett föredöme för oss alla.

//Fattigbonddräng